På onsdagen for jag upp till Linköping. Mitt besök där blev lite fail då min syster och jag åkte förbi varandra i bilarna på landsvägen då jag var 10 min från huset. Då fick jag ringa henne och säga som det var och fråga vart hon var påväg - Ikano huset. Hon hade sett mig i bilen men tänkt att det var någon annan eftersom jag skulle komma hem på lördagen. (?) men men, så istället fick det bli en dag på ikanohuset tillsammans med syster och Lilly! Sen hämtade vi en glad Arvid på dagis.

På måndagen började jag att överraska folket, kompisarna.

Den första på listan var Karolina. Jag hade beställt en klipptid (eller mamma rättare sagt) men istället klampa jag in där på salongen. Det blev en väldigt chockad karro som bara stod och stirrade på mig, kramade, stirrade igen, kramade mig om vartannat. Väldigt rolig syn. Hon var väldigt lycklig över att ha mig hemma. Hon förstod inte varför jag var där, trodde nog det hade hänt något och sen väntade hon på att mamma skulle komma efter, men icke!

Den andra blev Frida. Där blev det ett gammalt hederligt hembesök, där jag utanför huset hörde någon skrika JENNIE!!! och hon blev så till sig så det tog faktiskt en liten stund innan vi kramades om. Hon pratade mest på om hur hon inte såg att det var jag först och sen hur hon blev till sig när hon insåg att det var jag (och det hörde jag också). Glad blev jag som tydligen hade gjort hennes dag! så snabbt gjorde hon iordning sig så drog vi ner och tog en fika.

Den tredje blev Amanda. En liten snabbesök på kvällen. Hennes mamma sabbade det lite med att i ytterdörren säga: nämen Hej Jennie, är du hemma nu! Men amanda hade nog inte hört så mycket men förstod väl ändå vem det var och sken upp och var ganska glad! Hennes inledande fras när hon klampade ner för trappen var:  V e m   ä r   d e t   j a g   h ö r!???! Så då tillbringades kvällen med häng i amandas säng.

På tisdagen åkte jag ut till Ankarsrum för att där överraska Elinor, som inte ens hade en aning om att jag sagt att jag skulle komma hem på lördagen. Hennes mamma visste om att jag kommit hem för jag hade berättat det, så vi bestämde att vi skulle hämta Elinor från skolan med bilen. Jag satt där bak, och när hon såg mitt ansikte bakom den tonade rutan blev hennes ögon enorma, hon lutade sig bakåt och skrek Jennie!! och sprang runt till andra sidan (min bildörr gick inte att öppna) och hoppade in och kramade om mig.

Efteråt jag jag skrattat mycket åt allas miner och roliga reaktioner. Tipsar er andra om att göra samma sak! för det är väldans kul. Och det visar ju att även om det är en vecka tidigare så kan det göra folk glada!

Jag anlände till sverige tjugo över 11 en lördagskväll. Vid 2 var jag hemma i viken igen. Lördagen var väldigt fin och konstig. Vi åkte från huset i England vid 2 michaela och jag. Sen åt vi mat på en pub och hela vägen var lite sorglig men samtidigt fin för vi var båda lite ledsna över att jag skulle åka men jag såg ju självklart fram emot att komma hem. Jag tittade över Englands vackra landskap och sa farväl.
Dagen efter var det väldigt konstigt. Jag planerade att överraska folk eftersom jag sagt till alla som visste att jag skulle komma hem att jag skulle komma hem lördagen därpå. Så på söndagen började jag med johnny och barnen och mormor. Johnny och barnen gav väl inga speciella reaktioner. Mer Hej Jennie. Mormor blev däremot lite chockad och bara tittade på mig. Förstod väl inte riktigt vad jag gjorde hemma en vecka tidigare. Så där fick jag lite fika och jatzy.



Här är det jag hade på mig. Efter 4 månader i england samlar man på sig ganska mycket saker, jag fick tillomed lämna en del! men jag hade strumpbyxor, jeans, tubtop, linne, t-shirt, klänning, kofta, en stor tröjja, vårjacka, vinterjacka och en regnjacka. Och allt detta släpade jag på mig. I mina två små väskor fick jag ändå med mig ofattbart mycket, enligt mig. På taxfree och på ett outlet i swindon köpte jag på mig lite smink för en billig peng.

En fredag tog jag och Michaela en färd till Bristol. Vi tog en heldag för oss själva med shopping. Vi åt även på en sushibar ... tror det heter så? som var as grym. Man satt längst långbord typ och sen var det ett rullande band som åkte förbi alla bord och där fanns alla mat på olika små tallrikar i olika färger. Då var det bara att ta de sushi bitarna som man tyckte föll en i smaken. Därefter, när man var klar, räknade bara servitören antal tallrikar och färger och sen räknade han ut priset. Det var nämligen så att en orange tallrik kostade en viss summa och en blå en annan. As smart! och det är mums också. Senast jag åt det var för flera år sedan då Jonas lagade hemmagjord sushi. Jag kunde äta ett par stycken men sen blev det lite för mycket. Denna gång var det också lite konstig smak, men gott! och kunde äta mycket mer, sen fick jag mersmak hela dagen efter mer, men det är väl mest sojan som gör det!

Jag fick i uppdrag förra veckan att göra ett dopkort av Teresia och Jonas som ska på dop i helgen. Jag accepterade denna förfrågan och har nu ägnat en del tid åt kortet. Efter lite inspiration från nätet blev detta resultatet. Det skulle ha liknat en dopklänning, men den blev lite annat stuk istället så det liknar inte så mycket ett dopkort längre... men Teresia och Jonas verkade nöjda!

Jag for till Bristol i 4 dagar och bodde hos tracey och Martin, Michaelas ex, medans Michaela tog en veckas semester i spanien hos hennes föräldrar tillsammans med Josh. Jag fick följa med om jag ville, men nej jag stannade hellre. När Tracey hörde detta tyckte hon synd om mig som skulle få vara ensam en hel vecka så hon sa att jag gärna fick komma dit och bo där och ta hand om deras barn lite. Typ följa med när hon gjorde ärenden och se efter henne när hon gick in på kontoret där hemma, så det gjorde jag!

Det var ett typiskt modernt hus med tre våningar och en liten trapp som gick enda upp.
På första våningen var kök och vardagsrum.
På andra våningen var deras sovrum och kontor.
På tredje våningen var barnets rum, gästrummet och en toalett.

Det är ganska trångt i dessa hus, åtminstone i hallen och i trappen, men det är väl lite charm över det med. Tracey och Martin skulle dock flytta och letade efter stora lyxhus, för Tracey pallade inte att bo så här trångt längre.
De ägde ett eget företag som bygger byggnader, typ tag och väggar, så Tracey jobbade mycket hemma medans Martin var på arbetsplatserna hela dagarna. Därav vill väl hon ha ett större hus för att ha mer plats att arbeta på samt att få bort all bråte de hade. Hade gärna velat bo hos dem när de hittat sitt lyxhus!

Promenad åter igen. Och husen nedan, kallar jag då legohusen lite tyst för mig själv. De se så konstgjorda ut och det är som en liten legostad neranför den gamla järnvägen där mina promenader oftast befann sig.

Det blev London åter igen på måndagen när Frida och Karolina var på besök.
Mycket bättre, sjukt mycket roligare, bättre väder och somsagt mycket bättre än lördagen. Vi var väl på rätt humör antar jag!

Vi började dagen med en startfika på starbucks för att samla krafter och slösa pengar på gott gott.

Sen tog tunnelbanan raka vägen till Camden Market, som jag älskar. Faktiskt gillar väldigt mycket.
Trots att vi hade bestämt att det skulle bli en snabbis på camden market och definitivt ingen mat ute, såg det så smarrigt och mysigt ut att sitta plus att vi alla tycke det var trevligt att vara kvar en stund till! och det var sjukt gott.

Efter Camden drog vi in till shoppinggatorna men vi gick bara lite snabbt för att ta ifatt det vi inte hann under lördagen. Därefter tog vi oss till bion och the black Swan. Det var ett väldigt speciellt minne och den roligaste bion jag varit på. Vid många tillfällen, (mesta delen av slutet) satt både Frida och Karolina och lutade sig mot mig (jag satt i mitten) och typ grät av rädsla och skratt och sa "kan vi inte gå" och jag bara skrattar, både åt filmen som ballar ur så totalt men dessutom åt dessa två tjejer som inte alls räknat med en bio som denna. När den var slut bara satt vi och gapskrattade. De runt omkring oss såg också ganska chockade och förvirrade över denna film, många hade faktiskt ett leende på läpparna. Kanske kände de som vi då?

Vi hade lite tid över innan bussen skulle ta oss hem igen, så vi använde dessa minuter flitigt och tog oss till Big Ben och en fotonight.


Sen var det raka vägen hem till Swindon och våra sängar.
Dagen efter var det tisdag och då for mina underbara tjejer hem. Det blev sjukt tomt utan dem men dagarna fortsatte ändå!

Numera är jag en 20-årig flicka som bor i Västervik. Jag ska börja jobba på Sibylla i maj och lär stanna här i ett par år till. Dagarna till dess att jag jobbar kommer jag tillbringa i intet. Göra saker jag velat göra länge, som att redigera bilder, spela gitarr, fixa julsaks kartongen, sy om en massa kläder, se på film ... och massa annat. Imorgon ska jag nog börja med något av mina efterlängtade sysslor.

I lördags var dagen jag fyllde vuxen och då blev det lite kalasigt med släkt och familj på besök. Trevligt med alla människor samlade på samma plats och lite trist att det känns som om det inte kommer hända igen på ett bra tag.

Här är vad alla snälla människor gav mig!



Nu är det över, och måste erkänna att det var lite trist att kvällen inte blev så sen och vissa åkte hem lite för tidigt, men med tanke på att vi började vid 4 så är det väl förståeligt. Och allt firande är ju inte över än för på lördag blir det fest, så då får det bli ordentligt och det ser jag fram emot!!