En blind hjälte

Idag har jag ägnat ilskna tankar åt Simpson, dess folk och en viss kille. Anledning är för att jag hoppade i och räddade? en jävligt full viss kille som ramlade i sjön, eftersom ingen annan gjorde det och han höll på att sjunka.
Simpson (hon som kollade leg var den enda jag såg) kunde bara erbjuda mig filtar och en kopp kaffe. Skjuts skulle ha suttit fint! Men det löste vi (kajsa jag och mimmi) själva genom att en snäll taxigubbe skjutsade mig! Men var höll då de jävla vakterna vägen och VARFÖR har de inget staket. Jag tänkte hela kvällen att någon skulle ramla i och tänk så blev det.
Jag blev så arg på honom när jag simmade där släpandes på honom för att han var så full, och på allt folk som bara stod och snacka samt glodde, och på jävla simpson.
I efterhand förstår jag inte att det hänt. Så många gånger man tänker hur man ska göra om det skulle hända en olycka av ett slag. Nu har jag gjort det. Konstigt. Jag känner mest ångest över att jag blev så arg på honom, när jag simmade där slank det ur idiot ur min mun. 
Jag kommer säkert aldrig träffa honom igen och jag vet inte ens hur/om han kom hem. Tror inte simpson hjälpte honom heller, hon (leg kvinnan) släppte typ in honom så han kunde hämta sina saker. Han borde kanske ha fått taxi hem mest av alla, de kan de väl ändå stå för när folk håller på och dö pga deras brygga utan staket.



RSS 2.0