Igår kom Johnny förbi med Leon vid halv 4. Jag skulle vara barnvakt hela kvällen, natten och morgonen. Han var supergullig hela tiden! Vi var i lekparken, lekte med lego, målade, tittade på tv och myste i soffan. Vid 8 tiden klarade han inte av att vara uppe längre så ögonen föll ihop och han somnade sittandes i soffan som vanligt. Då tog jag min lilla stund med pirates of the caribbean. Vid tolv gick jag och lade mig. Jag kunde inte sova och sov jättedåligt, det gör jag jämt när jag har barnen.
Kuddarna runt honom åkte ner på golvet så jag fick gå upp och lägga tillbaka dem. En gång låg han nere vid fötterna där det saknades kuddar så då fick jag gå upp och göra om. Sen vaknade han och ställde sig på alla fyra, kollade runt om i rummet och hade ingen aning om var han var. Men han grät inte! jag sa att du sover hos Jennie och så bara lade han sig brevid mig igen med nappen och filten. Sist satt han i sängen och tittade på mig, jag vet inte hur längre, men sen gick han ner från sängen och lekte med dörren istället. Efter ca en kvart tog jag mig upp och tog hand om honom. Vid halv nio var vi i parken. Jag tror aldrig jag har varit där så tidigt! det var ingen människa i synhåll. Vid 10 åkte jag och lämnade honom hos Johnny och Linda igen eftersom jag var tvungen att åka till Linköping för att hämta Arvid. Nu är jag hemkommen därifrån och arvid sitter här brevid mig. Dö snäll och säger inte mycket alls. Han är väl nöjd efter att han bajsade. Så idag har jag bytt blöjjor tre gånger... alla med bajs. Niiice.

mitt första Jooooooooooooooob :)

Cykla till secondhandaffärer. Köpa tyg. Rensa ogräs. Hem och sola. Sitta vid datorn. Stan med manda. Glass. Hitta Nemo.

Hela kvällen har jag jobbat med Teresias header. Det gick framåt och det blev faktiskt ett resultat, men jag har inte frågat henne om vad hon tycker än så lite ändringar kommer det nog att bli.  Jag lägger upp den här iaf, snart kanske den finns på hennes blogg! Imorgon ska jag ta tag i något annat kul.

Jag tar verkligen dagen som den kommer och det är underbart. Jag gör det jag känner för, och idag kände jag för att läsa ut twilight och sen se filmen. Jag har läst ut twilight och ikväll ska jag träffa Denise och se filmen. Hoppas det blir en sån där mysig film & häng kväll med Denise som det brukar vara. Det var på tiden att blev av nu.
Nu kan man ta tag i allt man inte hann med när skolan var, så jag har även lite smått fått tillbaka fotokänslan och imorgon ska jag nog pyssla. Snart ska jag damma så att mitt rum blir snyggt igen och jag håller även på att bädda. Jag tänkte ju ta tag i bloggen också ... lägga in bilder imorgon kanske? Jag har inte lagt in sen polen så jag har massor att visa, men de åker nog upp på bdb och facebook. Fast jag burkar prata så mycket, kommer säkert inte bli av! Men, jag följer känslan.
Allt i sinom tid!

Så jävla underbart skönt. Äntligen har det försvunnit från göra listan och jag slipper gå till de där jädrans datorerna igen, nu kan jag bara brumma bort!
Jag gjorde skrivningen vid halv 9 i torsdags. Som jag hade haft fobi för just den dagen! men dagen innan och under morgonen orkade jag bara inte vara nervös för det längre. Det fick gå som det ville - men jag skulle göra mitt bästa. På morgonen var allt helt okej, det var bara att göra skiten. Jag cyklade dit i spöregn och försökte göra mig taggad inför det.
När jag väl satt vid datorn märkte jag att lite nervositet kom, när det kom frågor jag aldrig sett förut. Jag satt hela tiden ut och kollade igenom allting. När jag skulle trycka på se svar... shit... det vill man inte! och sen... GODKÄND! då insåg jag att jag verkligen kunde få körkort just idag, bara jag klarade körningen. Jag hade varit beredd på att bli kuggad, så det kändes bara toppen. Då var det bara en sak kvar och jag sa åt mig själv att ge gärnet, nu gäller det. Det var efter provet jag började bli nervös på riktigt, men när jag skulle börja köra försvann allting och jag gjorde mitt bästa, allt som jag lärt mig. Det kändes väldigt avslappnad ( en bra lärare ) och jag gjorde allting som han sa bättre än väntat. På vägen tillbaka under körningen trodde jag däremot att jag skulle bli kuggad, eftersom jag hade gjort ett misstag på en sak... så på hemvägen brydde jag mig inte så mycket om hur jag körde... Jag gav verkligen upp. När vi stannade bilen sa han: Du är godkänd.
ÅÅÅH, jag blev så sjukt glad. När jag cyklade hem försökte jag ta in det, JAG HAR VERKLIGEN KÖRKORT! då kändes det så mesigt att cykla hem... men jag tog bilen till skolan och den första åkturen själv glömmer jag aldrig. Jag skrattade för mig själv och var så lycklig!
I skolan blev det många glada ansikten och skratt när de visste att jag hade fått körkort. Det blev några raggarrundor på stan med några gäng kompisar för att fira, och det gjorde vi bra! högsta volym, lite nice körning och vindrutorna nere! Så ska det vara. Nu i början. Vilken lyckodag.
Sen firade jag det med att i fredags åka upp till Linköping för att göra spontanbesök hos syster och broder. Jag tror allt de blev lite snopna!