Jennie -

160811

s. Det är svårt att få kort på denna lilla luring nu förtiden.

2011-09-29 @ 23:29:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

090811

Söderköping med familjen. Amanda och Hanna var faktiskt också med.

2011-09-25 @ 22:26:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

050811

Heldag @ chris

2011-09-22 @ 20:31:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

24/25/260711

The Ark kväll med två glada flickor och johanna

Linköping & shopping med några flicks

Bad och sommarkväll med Olivia

Spontanmiddag på Sahara i sommarvärmen

2011-09-20 @ 01:32:39 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

230711

Thellman träff

2011-09-19 @ 16:32:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

220711

Thellmans @Simson

2011-09-19 @ 00:24:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

200711

Efter en natts jobb

2011-09-18 @ 17:44:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

170911

Besök av en sötunge

2011-09-17 @ 17:34:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

160711

Vis med allt för få bilder

2011-09-16 @ 16:14:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I drömmarnas land

The National – Bloodbuzz Ohio

Mördad, jag blir mördad i skogen vid bäcken. Två främmande människor dödar mig, men av en anledning, de vill ha mig död, men än vet jag inte varför.
Gud, eller någon, berättar för mig att jag får en andra chans. Jag Kan överleva, på ett sätt. Jag måste bara lista ut hur.
Tiden spolas tillbaka. Förtvivlad och ledsen, förkrossad, berättar jag för min familj att jag är Död, jag existerar inte i verkligheten. Min tid är slut. Till slut lyckas jag bevisa att jag har rätt, genom att berätta allt som sker, precis nu, bara sekunder innan. Allt som sker utanför fönstret där vi sitter, berättar jag om sekunden innan det sker. Och de förstår.
För att rädda mitt liv försöker jag ändra historiens lopp. Följer inte ödets väg utan gör tvärt om mot de beslut/de vägar jag gjorde innan. Ändå leder mitt öde åt samma håll och alla händelser lyckas ske och sluta på andra sätt.
I mitt huvud vet jag varför, men trycker tillbaka det igen. Det måste finnas något annat sätt.
Tillslut hamnar jag i skogen igen, men den här gången har jag alla mina närmsta med mig som hjälp att försvara mig. De jagar mig, och då är alla andra borta. Det är bara vi tre kvar. Då slutar jag springa och vänder mig mot dem. Jag visste att det skulle sluta såhär. Den här gången skulle jag möta dem, inte ge upp utan kämpa. Det var dags att ta tillbaka mitt liv.

Där vaknar jag, och vet inte riktigt hur det slutar... Jo så ser mina drömmar ut! När jag har haft min sömnbrist period, men nu sover jag riktigt gott om nätterna. Lägligt ringde tidningen och vill att jag ska dela ut några dagar nu igen, så nu kommer min sömnrytm rubbas igen. Men men.

2011-09-15 @ 22:41:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()