Just nu pirrar det inte lika mycket, för jag har inte riktigt förstått. För er som inte har facebook berättar jag även här.

Jag kommer som det ser ut nu, jobba 5 dagar till på dagcenter. Istället kommer jag inom 3 veckor befinna mig i England. England? Vad händer?! Jag fick reda på chansen för en vecka en och en halv vecka sen då Veronica först ringde mig när jag satt på mc donalds och frågade: hej! vad gör du? Vill du ha ett jobb? Efterhand fick jag reda på att det var i England, att ta hand om en treårig pojke, att ta hand om lite papperarbete på en advokatbyrå och att jag skulle börja i oktober. Sedan fick jag ringa upp en annan som berättade åter lite till, fast inte så mycket egentligen utan typ samma, som sedan tog mitt nummer för att ge till Michaela som behövde mig.

Till slut ringde hon mig, efter en vecka sen jag fick reda på allt.
Hon berättade då vad det hela handlade om.
Hon behöver någon som tar hand om Josh (hennes son) när hon jobbar och när han inte är på dagis. Sen kommer jag garanterat få jobba en dag på henne sjobb (en advokatbyrå) med pappersarbete. Detta kommer då inte ge mig så mycket betalt, bara fickpengar.
Jag kommer att bo tillsammans med dem två i ett hus med en hund och ett eget rum. Resan dit och hem beralar hon och jag kommer liksom vara inneboende hos dem mot att jag tar hand om Josh.
På dagarna har jag fritid eftersom josh då är på dagis. Med tanke på det ska jag försöka hitta något jobb. Hon har sagt att jag får stanna så länge jag vill och känner för, sen har hon varnat mig för att inte göra något om dagarna, utan hon vill att jag ska sysselsätta mig och träffa människor. Hon har även sagt att det inte är lätt. Brw så ska jag bo i Swindon.
Det jag känner nu är att jag har Linnea inom ett bra avstånd, Johanna bor i London och Hanna kommer att vistas i england. Det lever jag på lite, och hoppas jag kommer träffa dem.

Jag bestämde mig snabbt för att JA JA JA jag kör PÅÅÅ! Det är inte så mycket att snacka om egentligen. Jag förlorar INGENTING på att åka. Inga pengar, ingen tid (tiden i Västervik har jag alltid kvar när jag kommer hem) . Jag prövar lyckan och tror jag kommer att stanna kvar till åtminstone jul. Om det känns bra och om jag får in en fot i arbetslivet så stannar jag kanske längre, men det får jag svar på när jag kommer dit och börjar leva det engelska livet! Dessa kvarstående veckor ska jag ägna åt att träffa familj och vänner, samt göra sånt jag tycker om!

Just nu känner jag såhär.
Det är en kompis som ska åka till England och jag vet lika mycket som hon. Det känns inte som om det är JAG... Jennie Anna Maritha Thellman som ska fara iväg till ett helt främmande land till en helt främmande person. Det är sånt som andra människor gör och som man alltid tänker låter så kul, men som man aldrig tar tag i. Det hände, händer? eller, det gör det när jag är DÄR. Det kanske är därför. Saker känns inte något förutom när det händer. Jag inväntar den känslan. Då flygplanet är bokat, dagen bebstämd, packningen är packad och helst när jag är där. Framme. Kaputt. England.