Åh så underbar. Den här låten får mig att drömma mig bort. Kanske mest för att första gången den klingade i mina öron var under de sista minuterna på P&L. När låten kom var det som om någon förtrollade alla. Det var tyst och alla satt i sina egna funderingar. Stod eller satt. Jag satt. Och njöd av värmen, musiken och att jag satt just här av alla ställen. Det var som om folk slutade bry sig om allt, och bara var. Man kunde inte tänka sig att några 100 meter bort körde Jay-Z förfullt. Nej, vi var i en annan värld som för mig var sjukt mycket bättre. Och jag ville att det aldrig skulle ta slut. Men för mig var det det bästa slutet. Helt öm och slut under dagarnas lyckorus var det underbart att få avsluta allt med att sitta på marken och bara njuta. Kunna koppla av och bara fundera ett tag. Tack Mew.