Nu får man höra från alla håll och kanter hur människor i min omgivning inte mår bra, småsak som stor sak.
Min lösning är att prata om det, för jag hatar när saker hålls tillbaka och människor inte berättar hur de tycker och känner. Om man inte gör det, så kan det inte heller lösas och de men även andra mår dåligt.
Lite beror på att vi helt plötsligt har blivit så många människor i våra "gäng" som umgås med varandra, att några på ett eller annat sätt känner sig utanför. Det är verkligen inte så.
Ta tag i lite. Vissa kanske inte alls tänker på att du känner som du gör, men om du inte berättar får vi ju heller inte veta. För att förändra så får man ofta offra lite, och i det här fallet kanske du får öppna dig. För ju mer man visar vännerna om hur man egentligen är, ju mer lär man helt enkelt känna dem och ju mer kan man prata och lösa problem. Gör det du känner för och försök att inte fastna i det deppiga. Om du får lust att träffa just en människa så gör det, om du vill hänga med fler, skapa hänget.

Jag är en spontan människa som inte försöker planera så mycket. Jag gör det jag känner för och tänker inte så mycket på om kanske andra människor hamnar på sniskan. Om det är så så träffar jag de nästa gång, för det är svårt att hålla ihop alla människor, och då får man även försöka hänga på lite själv och ge en hint om att man finns där ute. Alla är inte tankeläsare och alla tänker inte heller på precis allt och alla.
Sen är jag den personen som är med de människor som ger svar och tar kontakt med mig. Lite som ett barn, hör man inte av sig, så gör inte jag det heller ... om en person inte berättar något för mig, så berättar inte jag något för dem.

Ja detta är inte till någon speciell människa, utan ni kan väl tänka på det bara.