Jo när man tyckte han hade börjat bli lite rolig, och de dåliga var lite borta för ett tag, då kom det tillbaka lika fort.
Vad man kan bli irriterad på honom, både mamma och jag ger blickar till varandra.
Så fort man pratar med honom nu förtiden, det går bara inte. Om man ska försöka säga något, som att bara kommentera något på tvn, får man jämt Va? till svar. Då säger vi att han måste vara döv, seriöst. Eller så bara lyssnar han inte, för han är jämt i sin lilla värld därav jämt ett va, och om jag då säger det igen, blir det också ett va. Sen ignorerar jag eller bara skit samma.
Sen bläddrade jag i tidningen en morgon vid frukosten. Han kom och satte sig brevid för att äta och sa "du läser inte den här ", så bara tog han tidningen. Det är bara grejjen som är så jävla dum. Jag sa att Jo det ser du väl?! gaah, men inget svar, sen gick jag.
Det är bara en massa småsaker som är så typiskt honom och gör en förbannad. Hur han beter sig. Blä. Han har kanske en gubbkris, men det har han haft ett bra tag isåfall.

Sen vet han inte om att jag tycker om mkt ost på mackor i ugnen... Fast det vet han.