Onsdagarna famöver börjas med körskolan, så det blir ingen extrem sovmorgon dessa dagar i alla fall. Idag var min lektion vid halv 11 så jag kunde åtminstone sova till 9. Backträning och stadskörning på listan. Gick rätt dåligt. Jag måste träna massor på dragläge i hörn och backar, köra med kopplingen och inte gasen. Nu vet jag hur jag ska göra när jag ska växla ner till en sväng; ta upp kopplingen sakta samtidigt som man bromsar in. Jag har även lärt mig kopplingen och backarna, gäller att komma ihåg det och vi ska träna på allt hemma imorgon, så jag kan bli bra någon gång, men det behövs verkligen träning! Det som är svårast är att vi har en diesel bil, jag känner jätte stor skillnad mellan bilarna på körskolan och vår, stort minus och det sabbar mycket. Efter körningen stannade jag och gjorde lite teori, det måste jag  lägga ner massa energi i. Än så länge har jag gjort det två gånger och jag måste träna träna träna. Ska därför försöka gå dit imorgon och på fredag också. Läsa in mig i böckerna.
När jag var klar åkte jag till skolan för en lunch i ensamhet? men jag hittade som tur var, vid mitt skåp med ytterkläderna på, mimmi och josse så det blev lite mat. Så två lektioner i skolan och därefter musikskolan. Musikskolan börjades med komp som inte blivit av så ofta nu för tiden, men idag var det inte så segt. Roliga låtar med lite fart i! Antagligen för barcelona resan som kaaankse blir av. Isåfall blir det från den 27 till 1 maj. Det kommer nog kosta något mellan 1000-1500 kronor... Jag har sagt det till mamma, men hon sade ingenting. Får ta ett samtal med na. Det skulle vara så grymt kul och skönt, men jag blir nog glad bara vi åker någonstans med alla glade.

På pianolektionen var det också roligt. Virgina berättade en liten historia när vi kom in på skridsko- och skidåkning. Då berättade hon att hon bodde vid en utomhus isbana när hon var minde. Där spelades fin musik som hördes hela tiden och att hon alltid velat åka men aldrig fick pga att Virginias föräldrar förbjöd henne. Det var för att hon kunde skada sina fingrar och hon spenderade den mesta tiden åt att träna piano. När hon var 14 år sa hon till dem och de gick med på det.  Så hon gick dit man kunde hyra skridskor för 3 dagar för en lagom penning. Hon spelade piano hela förmiddagen och sedan gick hon till skridskobanan med två kompisar och åkte som bara den.

Att det kan gå så långt så att man inte låter sina barn vara barn. Man är så fokuserad över deras talang att de glömmer bort att de måste leva och få vara som alla. Hon kunde ha skadat fingrarna när som helst, det händer när man minst anar det. Om de hade gett henne en chans kanske hon kunde ha blivit en bra skridskoåkare? Ja, vem vet. Men hur kan folk göra som dem. Visst, det gav väl sina resultat, men vad gör lite glädje och risker. Det är väl liveeeeeeeeet.
Jag har mycket jag vill göra och åstakomma under mitt liv, men nu har jag börjat tänka att det kanske mina barn kan bli, så får jag med de lite trots allt, det man inte hinner. Men jag skulle inte gå så långt att jag förstör det för dem. De får göra sina drömmar och sina egna intressen. Klart man blir glad om de gillar något man själv är intresserad av. Om de nu gör det får man inte få till den gränsen då man tar bort det.

Sen tränade vi på Rapsody låten som jag spelar tillsammans med Lydia. Det går framåt sakta men säkert och det är en rolig låt när man förstår varandra och kan sätta ihop det. Man måste verkligen lyssna och anpassa tempo efter varandra. En rolig utmaning faktiskt! Men än har jag inte spelat med Lydia. Första gången jag spelade hela med Virginia var idag.
Ikväll blir det inget plugg, jag är helt slut på den fronten, tro det eller ej. Jag skjuter upp allt tills i helgen. Jag orkar itne ta tag i det när det är kväll och när det bara blir små stunder. Istället klarade jag en bos på Final Fantasy.
Istället för att träna piano tills imorgon ska jag be att ha en halvtimma nästa vecka plus att jag kanske inte kan gå på lektionen pga något som hände i biblioteket.