http://open.spotify.com/track/0K2YGhhDDg4RFpD1lthVrE

Hela albumet är så fint. Men den här låten fastnade jag extra för. Jag förundras över hur han knepar ihop dessa låttexter, och sedan gör så underbar musik till. Jag blir så inspirerad av att skriva och skapa som han, men vart börjar man då?

Istället så stickade jag klar en liten rosett som jag började med hos Karolina. Jag har aldrig stickat förut, men på söndagsmorgonen satt vi där båda två, lyssnade på markus och stickade armband. Mitt blev inte så bra så jag gjorde om det till något annat, en rosett. Jag ska sätta fast den på en hårnål. Den gröna saken blev ett litet test till en ros haha. Jaja, man får väl börja någonstans. Jag ska skaffa mig en liten sticknål.
Förövrigt hade vi en väldigt trevlig lördag med mycket prat och skratt.

 

När jag var sex år var jag på semester i Paris med min familj. Det var mycket som hände den veckan. Jag fick en väldigt bra kompis, jag lärde mig simma, jag blev kär i min guide och jag fick mitt bästa gosedjur. En av våra kvällar kommer jag ihåg särskilt mycket. Vi var på en restaurang på en liten gata i mitten av Paris. Det var full fart på dansgolvet och jag dansade med guiden, vilket innebar att han bar mig och dansade runt. Det var väl där någon gång jag såg en kille som satt med sina föräldrar brevid vårat, och han ville bjuda upp. Jag bad Johan, som guiden hette, att fråga honom om han ville dansa med mig. Han var taskig och sa att han inte tänkte göra det, att jag själv var tvungen. Jag stod där ett tag och velade fram och tillbaka, jag visste ju inte hur jag skulle säga det! Plus att han inte var svensk. Till slut gick fram. Jag minns inte hur jag frågade, om det var på svenska eller på engelska… det enda jag minns var att han såg lite förvirrad ut, som om han inte förstod vad jag sa. Till slut stod vi i alla fall där på dansgolvet, med både filmkameror och vanliga kameror i ansiktet på oss. Och på bilden ser man ju att vi hade ganska roligt! Men jag vet inte om jag vill kalla det dans, vi gick nog runt i en ring.

 

Nästan varje sommar åkte jag, mormor och morfar med husvagnen till Timmernabben för att hälsa på våra släktingar. Det var vår grejj och det var så mysigt. Vi bodde på morfars systers tomt med husvagnen. Där sprang jag runt och lekte i deras stora trädgård.

Varje gång vi kom dit kom Lennart och välkomnade oss. Han hade en cykel då det fanns en pakethållare där fram, vilket jag tyckte var jätte coolt. Så när vi kom dit invigde vi det med att han skjutsade mig där fram och vi åkte några varv på parkeringen utanför huset. Det var så roligt! Men sen ett år var jag tydligen för stor för att åka på den, och Lennart och jag sågs inte så mycket. Det rann ur sanden. Men sist jag var där, en tid efter vi var där senast, träffade jag honom. Han kände igen mig! Och det verkade som om han hade saknat mig också.

Ikväll ska jag till Karolina för att laga mat, dricka vin, äta godis, se på tv & sova! att man kan längta efter en sån simpel kväll, men sådana kvällar är nog bäst. Enkla kvällar med vänner man tycker om som oftast hoppas över.
Just nu håller jag på och arbetar lite med PA, redigerar lite bilder. Här är från första fotoshoten då jag fotade johanna, väldigt vacker var ho!

om jag var en färg
skulle jag vara guld

om jag var ett djur
skulle jag vara en fisk med vingar

om jag var ett nummer
skulle jag vara en 12a

om jag var en låt
skulle jag vara något i stil med Nantes med Beirut och Animal med miike snow

om jag var mitt i en dröm
skulle jag befinna mig flygande över staden

om jag var en blomma
skulle jag vara en lilja

om jag var ett instrument
skulle jag vara en fiol

om jag var ett klädesplagg
skulle jag vara en tunn stor klänning

om jag var en sko
skulle jag vara en svart bekväm liten snörad

om jag var en dryck
skulle jag smaka hubbabubba

om jag var ett fotografi
skulle jag vara ett poträtt från 1930-talet

om jag var en känd person
skulle jag vara Anastasia

om jag var ett väder
skulle jag vara regn

om jag var en doft
skulle jag dofta vår

 

 

 

Det här med mål. Det har väl alla här i livet, såväl stora som små. Men, vad gör vi när vi nått de här målen? Vad ska vi då sträva efter? Är vi nöjda då? nej det tror jag inte, för vi blir aldrig nöjda. När målet väl är nått sätter vi nya. Mål är väl bara något att sträva efter för stunden, något att leva för lite grann. Men vi blir ju antagligen inte helt nöjda när vi är där, eftersom vi fortsätter sedan.
Exempelvis har vi sims, som jag antar att alla förstår sig på. Där kanske man har som mål att bli miljonär och få det bästa jobbet och en superbra familj. När man är där och har nått det, då är det ju inte kul att spela längre! så man börjar om med en ny gubbe, eller så tar man ett break från spelet.
Vi får väl se om vi blir nöjda någon gång!

Försov mig en timme.
Fel på nätverket i skolan så jag kunde inte skriva ut stipendiet som skulle vara inne imorgon.
Åkte hem för att skriva det hemma, hade inte lösenordet till datorn.
For ner till biblioteket för att skriva ut.
Kom tre kvart försent.
Klassresan till Dublin känns långt bort.

Nu ska jag berätta om baletten.
Jag har alltid velat dansa, men jag har alltid skippat det pga kön och har alltid trott att jag ändå inte skulle komma in förrän på sent på gymnasiet. Sen ville jag ju självklart gå i den dansgruppen där alla andra av mina vänner dansade, och det var väl inte så enkelt.
Nu i och med att musikskolan har flyttat så har ju danskurserna ändrats. Balett kom till och man får välja inriktning i alla dansstilar. Jag blev lite intresserad av balett men trodde att det var lång kö så jag struntade i att anmäla mig som vanligt. Men sen veckan innan dansen skulle dra igång tog jag upp det med en lärare på musikskolan och vips så var jag i kön. Som tur var, blev jag sista personen i gruppen! Så nu ska jag träna hårt det sista halvåret. Jag fick äntligen min önskan igenom.


Jag har alltid sett upp till just balett. Det är så coolt. Det känns som om man underskattar den lite, det har i alla fall jag gjort. Plieér hit och dit, men det är grymt jobbigt. Det är verkligen styrka och mycket att tänka på. Jag gillar det! Vi hann bara gå igenom grunderna på träningen men jag ser fram emot vad resten kan innebära.

Jag hade massor planerat idag, istället blev det en stressmåndag då jag bara hann skriva ett stipendieansökan. Dock är jag inte klar ännu eftersom jag inte kunde börja förrän vid klockan 9. Imorgon kan jag skriva in det så får ni höra min musikhistoria.
Sen måste jag ju säga att jag har börjat i balett, en termin kvar på kulturskolan och jag kände att det var dags. Mer om det imorgon, om jag hinner.

Jag försöker finna de perfekta vinterskorna. Det är en långvarig vinter och jag är pepp på att äntligen köpa ett par fina vinterskor... dock har de antingen för dålig sula (varför har vinterskor släta sulor?!) eller för kalla (var är fodringen?!). Nu har jag löst det så att jag bara letar efter ett par skor med bra sula. Fodringen löser jag så att jag ska be mormor sticka ett par sockor åt mig, så ska jag köpa typ 2 storlekar större i skorna. Typ det här stuket:

Äntligen idag, köpte jag ett läppstift! Mitt första. Jag har velat haft ett så länge, men eftersom de kostar lite (220 riksdaler) så har jag väntat tills nu då jag bytte en sak jag fick i julklapp och fick pengar tillbaka. I like it! och det bästa är: jag tål det! och säger bara "mums"



Sen igår var jag på secondhand och kom hem med min första blus, tre bälten & ett halsband.
Allt för 75 riksdaler, wii.

Jag köpte en kavaj förra påsken.
Tanken var att ta bort axelvaddarna men jag har inte orkat.
Just den här veckan har jag använt den för första gången & jag gillarn.

Ibland är drömmar rätt underbara, jag tycker lite synd om de som inte drömmer något. Om det är något speciellt, skriver jag alltid upp dem, eller försöker minnas bilderna i huvudet. Flera gånger har jag drömt som om det är verkligt, som i en film, och min dröm har alltid varit att göra en. Eller skriva en bok, men jag vill förmedla det jag såg med bilder för vissa är så härliga och fantasifulla. Det dumma är, att man minns dem direkt när man vaknar. Sen om man har tur, kommer det tillbaka lite bilder från drömmarna under dagen och då fastnar de i skallen.

Inatt drömde jag en dröm som gav mig en så otrolig känsla. Jag har känt den förr, men i andra drömmar som jag inte minns. Det är så konstigt, att vissa känslor känner man bara i drömmar... för det är väl inte bara mig det är så för? Typ en härlig pirrande känsla, eller något liknande. Om det är en kille med i bilden, är de de drömmar då man kan börja gilla någon bara genom att den var med i ens dröm. Jag hade glömt bort hur den kändes, men den har suttit i mig hela dagen nu och jag har faktiskt väntat att få sova igen. Jag drömmer aldrig samma dröm eller något liknande två dar i rad, så efter inatt kommer jag att komma över det här igen. Men en dag kan man väl få leva kvar i drömmen, bara lite.

"Drömmar som blir verklighet - är inga riktiga drömmar"

På kulturhistorian idag pratade vi och gick igenom Rokoko, en konst stil som blev populär på 1700-talet.
Man la mycket vikt på inredningen. Det skulle vara glada färger, tyger, eleganta klänningar, himmelsängar, bekväma och händiga möbler. Jag kom på nu, att när jag var liten målade jag jämt stora klänningar när jag ritade tjejer, sådana de hade på den här tiden. Så jag har gillat den här stilen ett bra dag, utan att riktigt veta vad det var för något. Intressant var det faktiskt, kulturhistorian som annars brukar suga.
Sen är ju marie antoinette filmen rätt underbar, och den är från rokoko tiden. Måste se den i helgen, åh. Sen är det rätt fin musik också.

Sen kan jag tillägga, om någon frågade mig vad jag ville bli när jag blir stor: PRINSESSA såklart. Jag ville ha stora fluffiga fina klänningar. Min tanke var att ha en sån klänning min bröllop, men jag har kommit över det.

Jag vill Fota
Rita
Köpa kläder och få en stil

men jag har inte riktigt inspiration, tror jag ... men den är på väg! åh hoppas bara tiden räcker till det.
Bloggar hjälper faktiskt.

Imorgon skulle vi ha haft gemuprov, vilket gick ut på att kunna:

Skriva ner rytmen hon spelar på piano (trioler, sextondelar, fjärdedelar osv)
Skriva ner en melodi som hon spelar (rätt notvärden och toner såklart)
Skriva ner ackorden hon spelar (moll, dur, sjuor, bastoner)

Och ja, det är svårt, åtminstone ackorden. Lydia och jag har tränat som bara den. Det har faktiskt gått framåt, men det tar sin tid. Jag måste spela ackordgångar om och om igen för att försöka memorera dem, eller kanske bara två ackord, som C till G. Sen spelar jag det i olika tonarter för att det är inte säkert att det kommer vara i just C som det mesta går i.
Det sitter inte helt men ... det är nog på G kan jag tro. Täänk när jag kan det, så ballt! planka låtar genom att bara höra på dem, kanske inte ens sitta vid ett instrument. Det har jag alltid velat lära mig och nu är det dags. Estet har hållt precis alla förväntningar och lite till. Shit. Det får mig att vilja fortsätta med musiken till en viss del, men ändå så ser jag inte att jag kan försörja mig på det. Min planering är att skaffa mig program och lite andra småsaker så att jag kan börja spela in lite smått hemma och lära mig mixa. Att ha det som en hobby och se vart det leder.

Men åter till provet, som då skulle ha varit imorgon. Tur var så kunde vi skuta upp det till nästa onsdag, så nu ska jag bannemej klara det bra.

Igår var det nästan en heldag tillsammans med Lydia.
Bland annat satt vi på ebay och tittade på lite balklänningar.

Haha, töntig som jag är, så fick jag faktiskt lust att se en Barbie film. Jag tror det var för att jag var sugen att få lite inspiration, jag har gillat prinsessor och älvor sen jag var liten och därför alltid ritat det. Det var inte så att jag satt och tittade innerligt på filmen, utan jag tog tillfället i akt och ritade, en älva såklart - det var länge sen.

Jag är inte klar, därför denna vinkel. Det är något fel med henne, men jag har kommit till det stadiet då jag inte ser det.. tror det är benen
Jag ska försöka rita klart, vilket jag aldrig gör med bilder. Sen kanske jag ska försöka leka lite i ps med den, som typ den undre bilden som jag heller aldrig gjorde kalr, great.

Jag jobbar på att designa om bloggen, men det är svårt att bestämma sig vad man vill ha ... Därför har jag denna "grund mall" igen, för att få mig att orka ordna den nya. Jag har lite småideér men kan inte bestämma mig för bakgrunds bild och någon header bild. Vi får väl se!
Tjao

Tro det eller ej, men buss och tåg är för mig inte alls långtråkigt. När jag sitter där vill jag aldrig komma fram utan bara vara. Jag sitter ofta och "bevakar" de andra passagerarna. Det är inte så att jag sitter och glor på dem, utan först tar jag mig en titt. Ser hur personen ser ut, vad den gör och om den pratar - vad den pratar om. Sen börjar jag fundera på dens liv, hur den lever och har det. Då inser jag att vi människor lever och är olika. Ens egen vardag är ingenting mot andras - Och där är tankarna igång.
Så för mig är det en tur med tankar som bara flyger omkring. Musik i öronen ökar alla känslor och funderingar. Därför är det lite avkopplande att komma iväg på en liten tur men ändå inte. Jag släpper det "vanliga" livet på något sätt, men det är inte alltid det är skönt att sitta där och tänka runt. Speciellt inte när jag får ont i rumpan, då vill jag bara att färden ska ta slut.

Jag, mor & far satt framför tvn och det blev spontant ondskan som vi fastnade för. Det var min andra gång jag såg den och den väcker ju rätt mycket ilska. Men jag älskar de scenerna då han ger igen på de där skitarna.
Boken är bättre. Där får man följa hans tankar och förstår mycket bättre hans trategi. Man kanske ska läsa den igen.
Sen kan jag inte sluta titta på huvudpersonen (Andreas Wilson) för han är så Braa och Snygg!

Just nu tittar jag på Star wars som är en rätt så komplicerad film. Jag hade tänkt se allihopa nu när de går på tvn, men missade första filmen och där kanske de förklarar vad det mesta handlar om. Jag försöker trots allt förstå, men i den här filmen finns det också en goding (Hayden Christensen) som jag inte kan sluta titta på!

Kanske såg jag inte fram emot nyår eftersom det här året innebär en massa förändringar... och det är det här året jag har haft fobi för, kanske i hela mitt liv? Det är nu allt är ovisst om min framtid, det är nu jag kommer få klara mig helt på egenhand, det är nu jag får ta risker. Innan har ju allt serverats på ett silverfat och det har jag gillat! Helt plötsligt ska hela ens ... ska man säga trygghet? att gå i skola? men det är faktiskt som det. Här har man vänner och ens liv, på ett sätt. Jag kommer sakna det, Speciellt umgänget. Här träffar man alla människor på kanske en dag, hur ska det sen bli? Jag ska iaf ta vara på tiden så länge som möjligt. Sen ska jag ändå tänka att det ska bli ett fint år och det kommer nog vara ett mycket spännande år. Kanske ser jag fram emot det ändå? För det är ändå det här man har väntat på i hela ens liv, att ta steget. Man har alltid undrat hur det ska gå sen. Det är det här året det gäller!