Kanske såg jag inte fram emot nyår eftersom det här året innebär en massa förändringar... och det är det här året jag har haft fobi för, kanske i hela mitt liv? Det är nu allt är ovisst om min framtid, det är nu jag kommer få klara mig helt på egenhand, det är nu jag får ta risker. Innan har ju allt serverats på ett silverfat och det har jag gillat! Helt plötsligt ska hela ens ... ska man säga trygghet? att gå i skola? men det är faktiskt som det. Här har man vänner och ens liv, på ett sätt. Jag kommer sakna det, Speciellt umgänget. Här träffar man alla människor på kanske en dag, hur ska det sen bli? Jag ska iaf ta vara på tiden så länge som möjligt. Sen ska jag ändå tänka att det ska bli ett fint år och det kommer nog vara ett mycket spännande år. Kanske ser jag fram emot det ändå? För det är ändå det här man har väntat på i hela ens liv, att ta steget. Man har alltid undrat hur det ska gå sen. Det är det här året det gäller!