Tro det eller ej, men buss och tåg är för mig inte alls långtråkigt. När jag sitter där vill jag aldrig komma fram utan bara vara. Jag sitter ofta och "bevakar" de andra passagerarna. Det är inte så att jag sitter och glor på dem, utan först tar jag mig en titt. Ser hur personen ser ut, vad den gör och om den pratar - vad den pratar om. Sen börjar jag fundera på dens liv, hur den lever och har det. Då inser jag att vi människor lever och är olika. Ens egen vardag är ingenting mot andras - Och där är tankarna igång.
Så för mig är det en tur med tankar som bara flyger omkring. Musik i öronen ökar alla känslor och funderingar. Därför är det lite avkopplande att komma iväg på en liten tur men ändå inte. Jag släpper det "vanliga" livet på något sätt, men det är inte alltid det är skönt att sitta där och tänka runt. Speciellt inte när jag får ont i rumpan, då vill jag bara att färden ska ta slut.