Fotouppgift - minnesbild
När jag var sex år var jag på semester i Paris med min familj. Det var mycket som hände den veckan. Jag fick en väldigt bra kompis, jag lärde mig simma, jag blev kär i min guide och jag fick mitt bästa gosedjur. En av våra kvällar kommer jag ihåg särskilt mycket. Vi var på en restaurang på en liten gata i mitten av Paris. Det var full fart på dansgolvet och jag dansade med guiden, vilket innebar att han bar mig och dansade runt. Det var väl där någon gång jag såg en kille som satt med sina föräldrar brevid vårat, och han ville bjuda upp. Jag bad Johan, som guiden hette, att fråga honom om han ville dansa med mig. Han var taskig och sa att han inte tänkte göra det, att jag själv var tvungen. Jag stod där ett tag och velade fram och tillbaka, jag visste ju inte hur jag skulle säga det! Plus att han inte var svensk. Till slut gick fram. Jag minns inte hur jag frågade, om det var på svenska eller på engelska… det enda jag minns var att han såg lite förvirrad ut, som om han inte förstod vad jag sa. Till slut stod vi i alla fall där på dansgolvet, med både filmkameror och vanliga kameror i ansiktet på oss. Och på bilden ser man ju att vi hade ganska roligt! Men jag vet inte om jag vill kalla det dans, vi gick nog runt i en ring.
Nästan varje sommar åkte jag, mormor och morfar med husvagnen till Timmernabben för att hälsa på våra släktingar. Det var vår grejj och det var så mysigt. Vi bodde på morfars systers tomt med husvagnen. Där sprang jag runt och lekte i deras stora trädgård.
Varje gång vi kom dit kom Lennart och välkomnade oss. Han hade en cykel då det fanns en pakethållare där fram, vilket jag tyckte var jätte coolt. Så när vi kom dit invigde vi det med att han skjutsade mig där fram och vi åkte några varv på parkeringen utanför huset. Det var så roligt! Men sen ett år var jag tydligen för stor för att åka på den, och Lennart och jag sågs inte så mycket. Det rann ur sanden. Men sist jag var där, en tid efter vi var där senast, träffade jag honom. Han kände igen mig! Och det verkade som om han hade saknat mig också.