påminnelse
när jag har tid ska jag skriva om min dröm gällande morfar och mormor som slutade i storböl. var tvungen att påminna mig sj så att ajg inte glömmer. Nu ska jag återgå till plugget.
Inatt drömde jag om mormor och morfar. Först var det om morfar, och det jag kommer ihåg var att vi satt och åt vid bordet. Morfar var senil så han trodde han var jätte hungrig, enormt hungrig och han ville äta äta äta, men det fanns ingen mat på bordet ännu. Jag klappade honom på kinden och tyckte han var gullig, och då högg han efter min hand. Det var så sorgligt! det är svårt att förklara men det tog verkligen. När det gällde mormor så drömde jag att vi hade skolavslutning och alla var utomhus. Vi stod i en klump och så såg jag mormor och jag trodde inte hon skulle komma på min skolavslutning. Jag gick fram till henne, kramade om henne och började stortjuta. Jag tänkte att hon snart skulle dö eller något sådant för jag har tänkt på det på sista tiden, att hon verkligen inte få dö nu. Jag måste lära känna henne ännu mer. Då vaknade jag och jag började stortjuta. Drömmarna satt i och jag tänkte igenom hela tiden. Det var bara så mycket och jag grät i flera minuter. Det var verkligen massa tårar och lika mycket som på morfars begravning. Men det gjorde mig ingenting och jag fortsatte, för ibland måste man få gråta ut, även om man inte riktigt vet varför.
Inatt drömde jag om mormor och morfar. Först var det om morfar, och det jag kommer ihåg var att vi satt och åt vid bordet. Morfar var senil så han trodde han var jätte hungrig, enormt hungrig och han ville äta äta äta, men det fanns ingen mat på bordet ännu. Jag klappade honom på kinden och tyckte han var gullig, och då högg han efter min hand. Det var så sorgligt! det är svårt att förklara men det tog verkligen. När det gällde mormor så drömde jag att vi hade skolavslutning och alla var utomhus. Vi stod i en klump och så såg jag mormor och jag trodde inte hon skulle komma på min skolavslutning. Jag gick fram till henne, kramade om henne och började stortjuta. Jag tänkte att hon snart skulle dö eller något sådant för jag har tänkt på det på sista tiden, att hon verkligen inte få dö nu. Jag måste lära känna henne ännu mer. Då vaknade jag och jag började stortjuta. Drömmarna satt i och jag tänkte igenom hela tiden. Det var bara så mycket och jag grät i flera minuter. Det var verkligen massa tårar och lika mycket som på morfars begravning. Men det gjorde mig ingenting och jag fortsatte, för ibland måste man få gråta ut, även om man inte riktigt vet varför.

Kommentarer
Trackback