Hm bra tider när det gäller mamma. För några veckor sen var hon så irriterande! eller, vi är väl inte så snälla mot henne heller, men hon gnällde på precis allt och jag bara ignorerar henne när hon är i de perioderna. Det enda hon gör är att gnälla, men hon har väl anledning också. Jag kanske ska överväga att ta mer ansvar när det är så, men jag har inte tid. Jag orkar inte hålla på med allt här hemma när det känns som om jag har nog redan. Jag har mitt och hon sitt typ, men man måste ju hjälpa till.
 Nu är jag i den perioden då jag har pappa problem, tror jag. Pappa är konstig. När jag säger något till honom, så svarar han inte. Han bara ignorerar eller så hör han inte. Det går bara att prata med honom när det passar han. Det är oftast då man åker till träningen, när han skjutsar. Då brukar han vara på flumhumör och lite rolig faktiskt, för det är han, men inte med familjen som är kvar. Sen har han börjat mumla för sig själv, och jag vet inte om han vet att han pratar högt. Det låter som om han pratar med någon men inte är det med oss. Han är så borta. Jag får hålla koll på honom och förstå problemet.
Nu har det med mamma iaf försvunnit och hon är jätte snäll hela tiden. Hon kramas och ler och kollar glatt på en. Det tycker jag om. Hon frågade om jag blev nöjd med tårtan som jag beställde till födelsedagen, om det blev bra, och hon undrade vad jag ville ha för frukost och hon försöker så att maten passar mig. För hon fick bestämma maten. Det blev någon inbakad kasler och potatisgratäng. För det första äter jag inte lök så jag kan varken äta gratängen eller den inbakade kaslern, men de ska göra utan till mig, och för det andra så äter jag inte kanterna på kaslern, men jag ska stå ut och pilla bort allting.